Saint-Valentin


Vad gjorde ni på Alla Hjärtans Dag? Jag spenderade den med Billie och Dylan. Vi fick rosor av Dylan och sen bjöd hans mamma på grodpaj. Sjukt gott!

aldrig aldrig ensam

Så i fredags rullade Billie in i Roanne och där stod jag och väntade på henne.
De senaste dagarna har vi satt vår franska på prov genom att umgås med riktiga fransmän (stereotyperna), varvat med all time slö på mitt golv medans Sex and the City rullat på min dator, avsnitt efter avsnitt.

När Billie kom var hon försenad pågrund utav snöoväder. Dagen innan Billie åkte var vi i Lyon. UTAN JACKOR!


Billie gled ner här

Gladare än så kan ingen bli

à la taverne



För att vara asiat så gör hon en bra Kenza

Lyon







Billies mamma borde vara sjukt stolt. Kolla så impad Billie är utav Saint-Jean kyrkan i le Vieux Lyon

och utav denna jätteboken...


I'm coming, you coming, no hiding, my feeling,

Pâ fredag klockan 16.20 rullar Billie in i Roanne och dâ stâr jag pâ perrongen och väntar pâ henne. Sen har vi en hel vecka framför oss som vi ska inviga med en fest hemma hos Dylan som vi hâller pâ att planera.

För övrigt sâ är franska fester i en kategori för sig.

- Fransmännen älskar sin electro och framför allt deras heliga David Guetta. Om ni gâr pâ en fest i Frankrike och om Guetta just släppt en ny singel sâ är det troligtvis den du kommer att höra mest under natten.

- Franska tjejer är alltid redo att fightas om du pratar med deras pojkvän(som oftast är jätteful). Det kvittar hur mânga gânger du säger att du redan har en pojkvän och att du verkligen inte är intresserad utav deras respektive, om du är en utbytesstudent frân Sverige sâ är du bara ute efter att fâ ligga med sâ mânga franska killar som möjligt. Sâ är det bara. Försök inte en argumentera.

- Ta alltid med dig en sovsäck och extra täcke. Du vet ALDRIG hur kvällen kommer att sluta (eller när den slutar). Jag har haft turen att fâ sova i en säng för tvâ med Dylan en gâng. Man vet aldrig när man fâr den chansen igen. Andra gânger har jag haft mindre tur. Jag har sovit tryckt mot en vägg i en säng för tvâ med sju andra personer och en annan gâng sov jag pâ en liten madrass och med liten filt som jag delade med Clares värdsyster i ett nyköpt hus utan värme. TA MED DIG EN SOVSÄCK OCH EN FILT!

- Glöm nätter fyllda med dans. Pâ hemmafester dansar INGEN. Om du gör det sâ är du konstig. Vill du dansa sâ fâr du gâ till en nattklubb. Det vill du inte. Inte ute pâ landet iallafall. Storstäder är okej men inte ute pâ landet.

Annars sâ är franska fester assköna!

Pâ lördag dansar iallfall jag och Billie natten lâng till:

Jag är en vampyr (detektivbyrâns version)


Je me suis coupé, quelle horreur!



Tog en dusch precis. Rakade benen. Skar av en stor bit skinn från benet. Blödde mängder.

Nu ska jag hem till Dylan. Jag har köpt sushi. Jag tror aldrig att han har ätit det. Dylan hade heller aldrig smakat Kalles Kaviar...

... tills i förra veckan. Pappa och mamma skickade ner två tuber. Dylan fick en smakprov på fingret och efter att han smakat höll han på att kräka. Det var fint, med tanke på att jag äter sniglar och blir serverad både inälvor och känguru i skolmatsalen. 

Igår räckte jag upp handen och förklarade varför Florence, Italien, var så viktig för La Renaissance Artistique. Efter min monolog fick jag beröm av läraren vilket kändes som ett bra avslut på en hemsk hormonfylld vecka då jag börjat gråta för småsaker.

Om en vecka har jag Billie vid min sida. Jag kan inte beskriva hur lycklig jag är.

Them drum-machines ain't got no soul

När det inte finns nâgonting att göra här i Frankrike sâ försöker jag hänga med i svängarna hemma i Sverige. Under en tvâ timmars lâng hâla idag har jag kollat pâ P3 GULD 2010! Jag saknar svensk television. Allt är sâ himla stilrent och gud vad jag saknar svensk humor.


Nâgra kommentarer:

Jag tycker att det var jättefint av Markus Kunegârd att ha pâ sig samma löjliga nitjacka som han hade pâ sig pâ malmöfestivalen.

Timo Räisänen var patetisk och pinsam som programledare. Han gâr precis som om han skitit pâ sig.

Trummisen i Mando Diao är sân jävla mes. Jättesöt!

FAN VAD ÄCKLIGT NÄR FEVER RAY TOG EMOT PRIS. Det fick mig att tänka pâ den gângen dâ jag, Ebba, Matea och Elin var pâ elefanten i somras, där Matea och Elin blev attackerade av samma varelser!

Framträdandet med Robyn och Salem! Var det ett skämt eller?




TACK SVT PLAY FÖR ATT DU FINNS!!!!

Mina favoriter:





5 meter upp i luften

Den senaste veckan känns det som om jag inte har levt. Allt har varit så overkligt. Jag har frågat mig varje hur fan jag hamnade här?

För ett år sedan jobbade jag antagligen på Vattentornet eller så satt jag och pluggade medans jag förberedde mig inför en gumziekväll.

Igårkväll var jag ensam hemma i ett stort hus mitt ute på landet och pluggade. Idag ska jag till Roanne och åka skridsko. Ikväll ska vi ut på en bar. Vi sover över i Roanne och imorgon kommer Dylan hit.

Jag trivs i Frankrike. Jag trivs jättebra. Fast ibland vill jag bara tillbaka till den tiden då jag var hemma i ett hem som känns hemma. Jag älskar min värdfamilj hur mycket som helst, men det är småsakerna jag vill ha ibland. Som att vakna en lördagsmorgon av att pappa skramlar med kopparna nere i köket när han dukar fram frukost med nybakade bullar från Entré. Här i Frankrike äter man i omgångar. Eller att mamma tjatar på mig i princip hela tiden om att jag måste göra mina läxor. Mina värdföräldrar tjatar inte ens på min värdsyster. INGEN fransk förälder gör det!

Nu vill jag byta ämne helt innan ni tror att jag är deprimerad (det är jag inte!).

Igår var jag som sagt hemma ensam, med tre katter och en hund. Tre av de fyra djuren är helt OK. Den ena katten går mig på nerverna. Jag hatar katter! Den jäveln tiggde och tiggde och nästan hotade mig med klösningar innan jag tillslut gav den en bit av min skinkmacka. Den tuggar occh allt är frid och fröjd tills den kräker upp mackbiten igen! Det såg ut som en bajskorv! Jag fick panik och ville kräka ikapp med katten. Jag ringde Dylan som bara hånskrattade åt mig och sa att jag får väl ta och plocka upp det med hushållspapper. Aldrig i livet! Så när kräket hade torkat så dammsugade jag upp den. Jag ska aldrig i hela mitt liv ha katter!


Puss på er alla

Vaknade Bredvid älsklingen-Bilddagbokencitat

Jag är tillbaka i min hâla i östra Frankrike. Det känns bättre än vad jag trodde, nästan bra faktiskt.
Första veckan i skolan var helt okej. Kan nästan säga att den var bra. Det var kul att träffa mina utbytesstudenter...

...och Dylan!

Denna helgen sov jag hos Dylan och eftersom att det snöat här och eftersom att Fransmän tror att de ska dö om de sätter foten utanför huset när snön har lagt sig (10cm...) sâ fick jag stanna en extra natt hemma hos honom. Vi kollade pâ Män som hatar kvinnor (köpte boken pâ franska till Dylan i julklapp) och ât La Galette. La Galette är en slags vetekaka som har sitt ursprung i Bretagne. Man äter denna kaka lite titt som tätt efter nyâr. Det speciella med den är att inuti varje kaka sâ finns en liten porslinsfigur och runtom kakan finns en pappkrona. Den som fâr porslinsfiguren blir kung/drottning och mâste dâ bära kronan.

Ska försöka bli bättre pâ att uppdatera. Sâ länge kan ni ju kolla pâ denna videon som handlar om Clare's hemstad Halifax. Den är kul.

 


Se dig för lillebror, här kommer lyckan!


Det börjar att dra ihop sig för att återvända till hemlandet Sverige. Tänkte därför göra en lista på saker som jag gjort dessa snart fyra månader i exil:

- Jag har för första gången i mitt liv rest utomlands helt ensam. Precis fyllda 17 år sa jag hej då till vänner, mamma och pappa och flög till Frankrike för att träffa en familj som jag inte visste någonting om.

- Flyttat ut på landet. Jag trodde att Trelleborg på 40 000 invånare var litet. Jag blev placerad i Charlieu på ungefär 3850 invånare.

- Träffat Sofia från Ecuadors huvudstad Quito och Clare från Halifax, Kanada. Det tog oss fem minuter att bli vänner och tillsammans gör vi detta året i Frankrike.

- Blivit kär.

- Fått ett franskt betyg med medelvärde på 12,75 av 20.

- Gjort något historiskt och tagit sprutan på svininfluensan. Fick smaka på biverkningar.

- Träffat så otroligt mycket människor som mer eller mindre kommer att betyda mycket för mig när jag tänker tillbaka på detta året.

- Matat kor och kollat om de är gravida genom att ta dem på gumpen.

- Besökt: Paris, Lyon, Thonon les Bains, Geneve och Lausanne.

- Bott på internat och fått smaka på survianternas vrede.

- Kommit halvvägs in i franskan. Ge mig tre månader till sen sitter den där!

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Idag vaknade jag med feber, encore. Det gjorde inget för nu ska jag spendera hela eftermiddagen med att sitta i fönsterkarmen och titta på världens finaste utsikt samtidigt som jag sörplar te med Håkan Hellström i bakgrunden. Om tre dagar landar jag på hemmaplan!  
Det snöade hela natten. Denna utsikten vaknade jag av och jag är världens lyckligaste nu!

söndagsångest

Varje söndagskväll är det samma visa. Ångest...
Det är dags att preparera valisen igen (packa resväskan på svenskfranska). Den enda väskan jag ser fram emot att preparera avec plaisir är den jag ska ha när jag åker till Sverige om 6 dagar!


Detta gjorde mig på lite bättre humör. Mando Diao med ny låt. Varje gång Mando släpper nytt så kan jag inte riktigt acceptera deras stilbyte i början. Låten känns väldigt Absolute Christmas 1999, men jag tycker refrängen är rätt mysig ändå. Men jag lär mig nog att älska den. C'est Mando Diao quand même!

Imorgon har jag sovmorgon. För mig betyder det att jag ska kolla på Chocolat på min dator under mitt täcke. Om ni har sett chocolat så kan jag säga att Charlieu ser ut exakt som staden i filmen.

Bonne nuit

St. Lucie


Igår sov Dylan över här. Klockan 13.00 igår stod han utanför min dörr med en stor bukett tulpaner till min värdmamma även om det är typ 20:e gången han är här. Det var fint.

Jag älskar Dylan med hela mitt hjärta.


Idag förbereder jag mig mentalt för en sista vecka på internatet (för detta året). Om sju dagar är jag hemma i Sverige, mina kära läsare. Det första jag tänker göra när jag stiger in i min hal på änghögsgatan i Trelleborg är fan att gå på toaletten och ha vasken i samma rum som toan. Om jag inte berättat det innan så är toan i ett separat rum och oftast så är dessa rummen långt ifrån varandra. Sen ska jag öppna kylen och dricka skånemejeriets mjölk. Oh, vad jag saknar de härligt retro-mönstrade paketen!

À bientôt

PS Glad Lucia, idag snöar det i Charlieu

healing/force


okej, igår tog man den här sprutan  mot la grippe A (aka. svininfluensan). Fy fan säger jag bara. Hela armen var i princip förlamad igår och idag hade jag 39 graders feber och ont i hela kroppen.

Personalen på skolan gjorde inte saken bättre. Med intyg från skolsystern om att jag inte kunde delta på basketen idag så fick jag kommentaren:

"Du pjallar för mycket, man har lite ont varje dag! Det har alla!"

Ja, fröken det må vara så, men min feber och värk pågrund utav en spruta jag tog igår är inte samma sak som dina ålderskrämper.

Min snälla värdpappa hämtade mig och innan vi lämnade skolan var vi tvugna att berätta för survianterna att jag var sjuk och därför inte skulle sova på internatet. Jag skrev på ett papper och sen sa de:

"Bonne journee monsieur"

Inget: Krya på dig Josefin...



I'm still, I'm still an animal








Kolla vad jag kan: mata kor



Franck och la plus jolie paysanne som min värdpappa sa.



Idag var vi bortbjudna hem till föräldrarna till den äldsta värdsysterns pojkvän. Vi åt och åt och åt i fyra timmar (the french way). Pierrick som är Charlottes (äldsta värdsystern) pojkvän har en bror som jobbar på deras föräldrars farm och ville att jag skulle hjälpa honom att mata kossorna och lite sånt. Jag som älskar (ironi) djur, tvekade i början men tänkte att det kunde väl va kul ändå. Så jag fick låna fula kläder och fula stövlar och off we went to the farm.

Och ja ni vet nog alla att jag inte är så förtjust i hundar och hundar verkar inte gilla mig men familjen hade en rottweiler(stavning?) som jag blev helt betuttad i och den detsamma. What's happening to me?

Denna helgen har varit underbar och det har varit en sån helg då jag tänkt att när jag valde att få åka hit var ett av de bästa besluten jag någonsin gjort.

1939 Returning

Jag räknar dagarna.
Vi ses om 14 dagar.


Och en dag bakade jag lussekatter till hela min franska familj!

For him, I walk the line

Idag gjorde jag det. Jag åt lunch och middag hemma hos Dylan. Det har varit en fin dag. Jag sammanfattar familjen såhär:

- Pappan är en glad prick som gärna drar ett skämt.

- Mamman har ett härligt skratt som smittar av sig.

- Lillasystern är en exakt kopia av sin mamma och hjälpsam när det kommer till att jag inte fattar vad folk runtom mig pratar om.

De är en trevlig familj.

Jag är kär! Förra vintern då jag skrev min uppsats till Internationella Programkontoret hade jag inte den blekaste aning om att jag skulle träffa en så underbar människa som Dylan. Jag är kär!
 
Bilden är lite möpe.

I've got a feeling

Just nu i denna sekund är min pojkvän och Billie på samma filmfestival med sina klasser. De träffades idag och jag tycker att det hela är sjukt skumt. Bille vet ALLT om Dylan och Dylan vet ALLT om Billie. Jag saknar båda något fruktansvärt. Well, egentligen saknar jag ju faktiskt Billie mycket mer än Dylan eftersom han är tillbaka på skolan inom tre dagar.

På lördag är jag efter många protester från mig bortbjuden hem till Dylans familj. Jag har tackat nej kanske fyra gånger till middag hemma hos honom. Nu känner jag mig tvungen att åka dit och som om det inte kommer att vara jobbigt nog med hans föräldrar där så är hans gudfader + familj också bjudna...


PS:Nu ska jag sluta med att döpa alla inlägg till ATT.

att känna ingenting

Igår var jag tom.
Ingen lycka.
Ingen sorg.
Jag ville inte leva,
men jag orkade heller inte dö.


Idag känner jag mig bättre. Min skola gör vad alla fransmän gör lite då och då när de är uttråkade. strejk! Vilket för mig betyder ingen skola och inget internat!

Förresten så funkar inte länken till Lykke Li-låten. Ni får en annan.


att soak up in a hot tub with my soulmate/uncle rico

Jag och Clare bestamde oss for att stanna hemma ikvall. Efter att ha sonderkollat kanske alla videos pa youtube sa bestamde vi oss for att ta ett bubbelbad, raka benen, satta pa ansiktsmasker och dricka upp all juice i huset. 
Jag har varldens lenaste hud!

Forresten sa var jag pa premiaren av Twlight 2...
Tontigare kan ingen bli...
Men, Lykke Li ar med i soundtracket

att be om ursakt

Forlat alla som vantar pa mina uppdateringar men jag har borjat leva ett liv har i Frankrike har jag insett. Ett liv som innebar att jag inte bara ligger i min sang och drommer om Sverige. Nu har jag fullt upp varje helg och jag har redan borjat tanka pa att jag kommer faktiskt att sakna Frankrike (INTE INTERNATET). Darfor maste jag kunna njuta nu. Ar det nagonting jag maste lara mig sa ar det att vara nojd med det jag har for det kommer ALLTID att bli battre.

exempel:

-
Jag gar i nionde klass och de ar de sista manaderna innan slutbetygen och gud sa stressad jag ar och gud som jag hatar mitt liv och herregud vad mycket jag grater under denna tiden!

- Det blir varre! Jag borjar IB och hela min varld rasar! Ett nytt sprak att lasa in amnena pa och jag saknar den gamla goda hogstadietiden da man faktiskt inte hade sa mycket laxor nu nar jag tanker efter.

- FRANKRIKE! Jag fattar INGENTING. Jag har INGA laxor. Det var kul i borjan men nu kliar det i mina fingrar och jag hungrar efter uppsatser och prov!

Nasta ar ar det IB 1 som galler och da javlar blir det laxor. Darfor maste jag njuta av att inte ha laxor nu!

 

Maste lara mig att ta vara pa tiden.


att en bild säger mer än tusen ord: natt





















att en bild säger mer än tusen ord: dag


Andrea, jag och Billie gör Paris

Världens mysigaste bokhandel

billie och adam redo för den långa vägen upp till:

sacre coeur eller hru det stavas

ringaren i ...

oh la la

when in paris liksom


Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0