.

Tog en dusch precis. Rakade benen. Skar av en stor bit skinn från benet. Blödde mängder.

Nu ska jag hem till Dylan. Jag har köpt sushi. Jag tror aldrig att han har ätit det. Dylan hade heller aldrig smakat Kalles Kaviar...

... tills i förra veckan. Pappa och mamma skickade ner två tuber. Dylan fick en smakprov på fingret och efter att han smakat höll han på att kräka. Det var fint, med tanke på att jag äter sniglar och blir serverad både inälvor och känguru i skolmatsalen. 

Igår räckte jag upp handen och förklarade varför Florence, Italien, var så viktig för La Renaissance Artistique. Efter min monolog fick jag beröm av läraren vilket kändes som ett bra avslut på en hemsk hormonfylld vecka då jag börjat gråta för småsaker.

Om en vecka har jag Billie vid min sida. Jag kan inte beskriva hur lycklig jag är.