.

mitt internat ser ut som ett fängelse, ett sjukhus och ett övergivet barnhem. Brunt stengolv, blå-gråa väggar, små bås (rum) utan dörrar innehållandes en säng, ett skåp och ett skrivbord med tillhörande stol. Jag hatar det.
Igår efter maten som ätes på skolan 5 minuter därfifrån bröt jag ihop i min säng. Jag ville ha min mamma där. Jag kunde inte låta för då hade jag varit den konstiga tjejen som inte kan franska, klär sig konstigt och gråter.

Efter att jag gråtit och försökte somna kom några tjejer in till mig och frågade om jag mådde bra. Sen kom den svenska tjejen in och vi pratade en liten stund och hon är trevlig.

Jag trivs väl helt okej, men jag fattar verkligen inte hur fan jag ska klara tio månader.

en lista på saker jag vill just nu:

1. Få tröst av min mamma - det räcker inte bara med att någon frågar ca va om jag ser lite nere ut.

2. Skoja med min egna pappa - efter att min värdpappa och värdsyster skämtade i bilen ville jag börja gråta för jag saknar pappa så himla mycket.

3. Känna mig som hemma - jag vill ha min egna säng, duscha i min egna dusch, äta frukost i mitt egna kök etc

4. Umgås med mina egna vänner - jag vill gapskratta, rulla mig på golvet, skämta om interna saker. Jag vet inte hur länge till jag orkar låtsas ha roligt.


Varje kväll gråter jag lite. Idag var det rätt mycket. Efter att ha kommit till hem till värdfamiljen lade jag mig i sängen och grät i säkert 30 minuter. Jag somnade tillslut och sedan sov jag i fyra timmar tills middagen var serverad.


Min värdfamiljen är dock underbara! Idag frågade jag om det finns ett hotell som min mamma skulle kunna bo på här i några dagar på höstlovet så sa pappan:

-NON, mais il y a des chambres ici!

Så imorgon ringer jag mamma och ber henne beställa en biljett. Sen börjar nedräkningen till då jag äntligen ska få gråta ut i min mammas famn.